Utställning med nallar på jobbet som jag snart ska tillbaka till.
”Jullov är ett bra påhitt”, sa Madicken och det tycker jag också. Men nu börjar jag faktiskt känna att det kan få ta slut. Och i själva verket är det väl lite av meningen med lov, att man ska få vila ut sig och komma ikapp och nästan börja tycka att det är lite småtråkigt, så att man med ny lust kan ta tag i vardag och arbete igen. På måndag börjar jag jobba och det ser jag fram emot!
Jag har fått positiv respons från människor som haft någon av mina (KPN’s) adventskalendrar under december och fått det roliga uppdraget att skriva text till en ny, som kommer att säljas till advent 2012!
Jag läste 164 böcker under 2011 men det är ”fusk” tycker familjen eftersom många av dem var för jobbet och ganska korta, som barnböcker ofta är. Personligt rekord likväl … I julklapp fick jag vuxenboken Niceville av Kathryn Stockett, jag har kommit en bit och den verkar faktiskt lika bra som kollegan som rekommenderade den påstod!
En dotter fick spelet ”Cranium” som vi spelat några gånger och som är trevligt. En gång har vi också hunnit med ”När då då?” som är en personlig favorit för mig. Julen har firats med diverse släktingar, kyrkor (inklusive Barnens julfest) har besökts, maken och jag har sett ”Linje Lusta” på Stadsteatern, choklad och julkakor har ätits i stora mängder och man börjar få vissa diffusa tankar om att en sundare livsstil snart bör sättas in.
Någa av julkakorna: fyllda mandelmusslor, marstrandskex, kanelhjärtan, judebröd och engelska julkakor. Foto och bakning: Linnea Dunér
Och så har jag börjat föra femårsdagbok igen efter ett uppehåll på drygt två år. Det är något jag kan rekommendera eftersom det blir av så mycket lättare än ett längre och ambitiösare dagboksskrivande (som man ju kan komplettera med ibland när man har tid och ork). Man fångar dagarna i efterskott och ser att somligt faktiskt blir gjort och det är roligt, och ibland praktiskt, att kunna se tillbaka vad man gjort en viss dag under tidigare år.
Nu vet jag t.ex. att idag för sex år sedan provade yngsta dottern att åka skidor i gränden för första gången, knappt fem år gammal. För fyra år sedan strök jag tvätt och såg en gammal videofilm och för tre år sedan var jag med äldsta dottern hos veterinären där hon fick lära sig att ge sin hund allergispruta, vilket hon sedan dess har gjort varje månad.
Och så har vi ju Lycklige Alfons Åberg (1984) med after-Christmas blues och barrande julgran, men någon julgransplundring tror jag inte att det är. Det ordnar sig när kompisen Viktor kommer i stället.
