I Pysen (1952) av Edit Unnerstad har de i alla fall haft julgransplundring, även om det inte skildras. ”Det är ju inte så förskräckligt länge sen vi hade julgransplundring”, säger mamman i familjen när Pysen vill ha bjudning.

Och så har vi ju Lycklige Alfons Åberg (1984) med after-Christmas blues och barrande julgran, men någon julgransplundring tror jag inte att det är. Det ordnar sig när kompisen Viktor kommer i stället.

En sökning ger vid handen att Lena Klefelt 1992 gav ut en bilderbok som heter just Julgransplundringen, men den vågar jag inte skriva något om. Har bara en dimmig minnesbild av den … Kanske är den värd att leta fram på något bibliotek och läsa nu i dagarna!

En mindre rolig uppföljning av julen för maken var att skicka tillbaka elektroniklådan som han för dyra pengar beställt från Conrad som julklapp till två av döttrarna. Det stod på den svenska hemsidan att ”Experimentlåda 5000″ passade från tio år och att ”en lättförståelig handbok” medföljde. Jo visst … fast denna lättfattliga handbok på över  hundra sidor innehållande över 150 experiment visade sig vara på tyska!

Visserligen gillar jag tyska men det var liksom meningen att döttrarna skulle kunna hålla på själva och inte att hela mitt jullov skulle gå åt till att översätta elektronisk facktext. När vi kontaktade Conrad sa de att någon svensk (eller för den delen engelsk) översättning inte fanns, men att vi fick skicka tillbaka lådan om vi inte var nöjda.

Fortfarande har de kvar formuleringen på sin hemsida om att ”lättförståelig handbok” medföljer. Dåligt tycker vi!

Idag var vi på roligheter, hela familjen plus gäster. Yngsta dottern medverkar tillsammans med sex andra barn i en ny basutställning på Postmuseum. Utställningen heter Hej! och handlar om kommunikation. I tre rum kan man prova, skriva, titta, lyssna, lära, läsa, spela och testa saker som har med skrift, brev och liknande att göra. Se gärna utställningens egen hemsida!

Hej! öppnar på lördag för allmänheten men invigdes idag på ett mycket trevligt sätt. Barnen som är med i utställningen intervjuades av chefen för Posten Meddelande, de fick presenter och dessutom äran att klippa av banden till utställningen – sju stycken, ett för dem var! Sedan följde mingel och förfriskningar – och förstås möjlighet att titta på allt det spännande.

För oss personligen var det mellersta rummet, det röda, det allra intressantaste. Där fanns stora bilder av de fem barn som berättat om att vara brevvän och i hörlurar kunde man höra deras berättelser. Här fanns också stora kuvert där ett antal ”kändisar” skrivit brev till besökarna.

Här var jag representerad som barnboksförfattare och i gott sällskap med t.ex. Jens Ahlbom (omtyckt författare och illustratör, som dessutom har gjort omslagsillustrationen till min bok Något konstigt med mormor), Gunilla Bergström (Alfons författare), Christina Wahldén (modig ungdomsboksförfattare som här berättar om när hon som barn skrev till Tove Jansson) och Fredrik Reinfeldt (ja, Sveriges statsminister, om han nu i rättvisans namn också ska ha en presentation – snyggt skrivet på Regeringskansliets brevpapper).

Var inte ledsna ni som inte var med om invigningen … utställningen kommer att finnas kvar. Museet är öppet tisdagar – söndagar 11.00–16.00. Barn upp till nitton år går in gratis. Utställningen Hej! vänder sig till barn i åtta- till trettonårsåldern – och för eventuella småsyskon kommer Lilla Posten i källaren att vara en given succé. Så klart att ni ska dit!

De fem brevskrivarna har fått presenter och tackas av utställningsproducent Hedvig Bruzæus.

Jag skrev om Palatset den 4 november och minns besöket där mycket positivt, inte minst hur filminstruktören hittade roller åt så väl sju-, åttaåringen som de äldre tonåringarna i samma animationsworkshop. Palatset är en tillgång för Stockholms barn och ungdomar och … jag vill kunna gå dit igen! Så vad sägs om att ge ditt stöd via namninsamlingen?

Somliga städar visst bort julen redan idag och faktum var att yngsta dottern och jag var på ytterligare en Barnens julfest idag och där sa man att julen dansades ut. Men hemma hos oss jular vi på till tjugondag Knut i alla fall.

Så här fin är julkrubban i år efter ett par kompletteringar. Jag gav familjen i julklapp på julaftons morgon en förpackning med brunn och palmer och så ser det hela genast mycket helare och lummigare ut! (Kunde behövas särskilt i år när vi glömt att så gräs.) Och så fick jag en fin julklapp på kvällen av yngsta dottern. Hon hade hört att jag sökte en hund till herdarna, men inte hittat någon. Då hade hon gjort en i cernitlera till mig! Här syns den till vänster i bild hållandes ett öga på fåren som den duktiga vallhund den är.

Satirikern Henrik Langes bok om den svenska bokbranschen.

Den senare var rolig och ofta mitt i prick. Vad sägs till exempel om bilden med rubriken ”Hälsoböcker – nu även för barn”? Pappan sitter på sängkanten och läser: ”Det var en gång tre bockar som alla hette Bruse. De skulle gå till ängen och äta… lagom mycket av gräset med bra gi-värde…” ”Som häxans blomkålshus?” frågar det stackars barnet.

Utställning med nallar på jobbet som jag snart ska tillbaka till.

”Jullov är ett bra påhitt”, sa Madicken och det tycker jag också. Men nu börjar jag faktiskt känna att det kan få ta slut. Och i själva verket är det väl lite av meningen med lov, att man ska få vila ut sig och komma ikapp och nästan börja tycka att det är lite småtråkigt, så att man med ny lust kan ta tag i vardag och arbete igen. På måndag börjar jag jobba och det ser jag fram emot!

Jag har fått positiv respons från människor som haft någon av mina (KPN’s) adventskalendrar under december och fått det roliga uppdraget att skriva text till en ny, som kommer att säljas till advent 2012!

Jag läste 164 böcker under 2011 men det är ”fusk” tycker familjen eftersom många av dem var för jobbet och ganska korta, som barnböcker ofta är. Personligt rekord likväl … I julklapp fick jag vuxenboken Niceville av Kathryn Stockett, jag har kommit en bit och den verkar faktiskt lika bra som kollegan som rekommenderade den påstod!

En dotter fick spelet ”Cranium” som vi spelat några gånger och som är trevligt. En gång har vi också hunnit med ”När då då?” som är en personlig favorit för mig. Julen har firats med diverse släktingar, kyrkor (inklusive Barnens julfest) har besökts, maken och jag har sett ”Linje Lusta” på Stadsteatern, choklad och julkakor har ätits i stora mängder och man börjar få vissa diffusa tankar om att en sundare livsstil snart bör sättas in.

Någa av julkakorna: fyllda mandelmusslor, marstrandskex, kanelhjärtan, judebröd och engelska julkakor. Foto och bakning: Linnea Dunér

Och så har jag börjat föra femårsdagbok igen efter ett uppehåll på drygt två år. Det är något jag kan rekommendera eftersom det blir av så mycket lättare än ett längre och ambitiösare dagboksskrivande (som man ju kan komplettera med ibland när man har tid och ork). Man fångar dagarna i efterskott och ser att somligt faktiskt blir gjort och det är roligt, och ibland praktiskt, att kunna se tillbaka vad man gjort en viss dag under tidigare år.

Nu vet jag t.ex. att idag för sex år sedan provade yngsta dottern att åka skidor i gränden för första gången, knappt fem år gammal. För fyra år sedan strök jag tvätt och såg en gammal videofilm och för tre år sedan var jag med äldsta dottern hos veterinären där hon fick lära sig att ge sin hund allergispruta, vilket hon sedan dess har gjort varje månad.

Pepparkakskyrka från julbord på Bergendal i Sollentuna.

Nu är nästan allting klart och snart tar vi fram julböckerna ur klädkammaren …

God jul, merry christmas, frohe Weihnachten, joyeux noël!

Nu ska det julstädas och fixas och samtidigt anser någon (kanske rent av några) att bloggen inte har underhållits på länge. Ack ja, vad ska man göra, annat än att blogga lite? (Hoppas att de andra städar under tiden!) Jag kan ju passa på att berätta att Royal Mail (brittiska postverket) i början av nästa år kommer att ge ut frimärken med motiv ur barnboksförfattaren Roald Dahls böcker. Det blir något till min litteraturfrimärkssamling! Kalle och chokladfabriken är representerad, James och jättepersikan, Matilda (hon som älskar böcker) och tre till.

Och på tal om posten kan jag berätta att i januari kommer det att invigas en ny utställning på Postmuseum i Stockholm med titeln ”Hej!”. Den kommer handla om kommunikation och rikta sig till barn mellan cirka åtta och tretton år och deras föräldrar. Vår yngsta dotter har medverkat i förberedelserna och kommer att, i inspelad form, berätta något om att vara brevvän. Det verkar som om även jag eventuellt kommer ha med något litet bidrag. Riktigt spännande ska det bli att se den färdiga utställningen, som vi hittills bara har fått smygtitta lite på – men det verkade lovande kan jag tala om!

Ja, vad mer kan man berätta? Kanske att jag har lånat hem boken Jakten på WondLa av Tony DiTerlizzi för att läsa under jullovet. Den är jag riktigt nyfiken på …

Det är väl ingen som tror att jag sitter här och skriver bara för att slippa städa ett tag?! Trams, nu ska jag förresten ta och lägga upp lite bilder också!

Den tredje, Pussar och P.S. av Ingelin Angerborn, har ingen kristen vinkel utan består av Johannas och Emmas dagboksanteckningar från den första december fram till julafton. Här handlar det bland annat om att väljas till skolans lucia, att delta i ett teaterframförande och att bli kär – i samma kille!