Idag var min man och jag på Zorn-utställningen på Nationalmuseum i Stockholm. Den var fin och stor, imponerande och inspirerande!
Anders Zorn målade inte bara nakna kullor utan så mycket mer, bland annat ett stort antal porträtt av både vuxna, barn och djur.
I en sal överraskades jag av att känna igen namnet på de avporträtterade, inte på det sättet som jag kände igen namn på andra konstnärer, arkitekter och kungligheter utan mer som att, åh, Heißens, det är ju vänner till släkten!
De båda Zorn-oljemålningarna föreställande Franz Heiß (Frans Heiss) och hans maka Veronica är båda från 1891. På skylten under den första står det bland annat att ”Frans Heiss ingick i den grupp av bryggare som gick ihop för att stötta Zorn ekonomiskt under studietiden. Porträtten av honom och hans hustru kom till mer än ett decennium senare då Zorn nått långt i sitt konstnärskap”.
Och varför reagerade jag på namnen? Jo, bland min farmors mor Doris brev som jag sammanställt och gett ut som bok (Tänk kära föräldrar …, Catholica, 2007) nämns familjen Heiß flera gånger. Jag skriver i en not på s. 33: ”Franz Paul Heiß (1838–1898) var direktör för Hamburgs bryggeriaktiebolag där Doris far Georg Sellmann var bryggmästare. Heiß var alltså Sellmanns chef och kompanjon. De två familjerna bodde, som brukligt var, i samma hus i anslutning till bryggeriet och umgicks flitigt.”
Doris hälsar ofta till ”Heißens” i sina brev och undrar hur de mår. Dessutom besöker hon dem en gång under tiden som hon skriver sina brev från Tyskland hem till Sverige. Familjen Heiß är i München och 15-åriga Doris får lämna klosterskolan för att hälsa på dem där. Hon verkar mycket nöjd med utflykten när hon berättar om den för föräldrarna den 17 juni 1888:
I München ”var rysligt roligt och Heißens voro mycket snälla. […] Ankommen till M., utan några äventyr på vägen, hämtade mig Lisen [äldsta dottern i familjen Heiß], vi gingo till hotellet och sutto där vi två och fördrevo tiden utmärkt med ömsesidigt pumpande. Snart kommo de andra hem, det blev förstås ett nytt hälsande, kyssande och frågande. På kvällen gingo vi till kungliga operan och sågo ‘Lohengrin’, det var utmärkt stiligt och musiken var obeskrivligt vacker”.
Doris låter fotografera sig: ”det var ganska dyrt, jag hoppas de bliva bra; snälla pappa vill du betala det åt farbror Heiß?”
Slutet av besöket beskrivs så här: ”Heißens har varit så snälla och stannat en dag längre än de tänkt, bara för min skull. Jag fick av tant Heiß en mycket söt arbetsväska från Marienbad. / Flickorna följde mig till tåget, jag fick nästan tårarna i ögonen då tåget for av med mig, jag tänkte att de nu fara hem och träffa er alla kära hemma och jag får det ej, men så tänkte jag också att om ett år vid den här tiden är det min tur, och därmed tröstade jag mig.”
Och så idag fick jag alltså syn på dessa ”farbror” och ”tant Heiß” som de såg ut bara tre år efter att de tog emot min farmors mor i München 1888. Känns otroligt roligt!
En koppling till Anders Zorn är dessutom detta med bryggerinäringen. Hans far Leonard Zorn (född 1831) var bayersk bryggmästare. Zorn träffade honom aldrig. Hans mor var buteljsköljerska/bryggeriarbeterska. Zorn har målat tavlor med bryggerimotiv: ”Stora bryggeriet” och ”Lilla bryggeriet”. Min farmors morfar Georg Sellman (född 1839) var bryggmästare i Sverige och härstammade från Bayern. Kanske var också han med i den grupp som stöttade Zorn under studietiden.
Trevligaste nya bekantskapen: Tack vare min mor läste jag boken Nio främlingar av den australiska författaren Liane Moriarty och blev helt förtjust! Smart, välskriven och underhållande litteratur med mycket läsglädje. Det blev ytterligare sex böcker av denna författare innan året var till ända, några på engelska och några på svenska. Ytterligare en ligger på mitt nattduksbord eftersom jag fick den i julklapp.
Bästa biografin: I full blom av min bror Edward Blom som finns både i tryckt form och inläst av honom själv. Givande läsning, starka åsikter, goda tankar och på köpet gemensamma barndomsminnen. Boken inspirerade mig så att även jag började skriva ner mina minnen.
Just när vinterdagjämningen infallit och vi börjar gå mot ljusare tider har jag läst en bok som på sätt och vis uppmanar oss att göra motsatsen. Det är Johan Eklöfs bok Mörkermanifestet som jag fann mycket intressant. Underrubriken lyder ”om artificiellt ljus och hotet mot en uråldrig rytm” och den handlar till stor del om det som har kommit att kallas för ljusföroreningar.
