Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Oj, vad det ges ut böcker omkring mig! Vi är visst en ganska skrivande familj … Nästan samtidigt nu i september ger vår äldsta dotter ut del två i sin historiska romanserie ”Vargatider” och min svägerska släpper en fantastisk bok om god och hemlagad barnmat. Vi får ta dem en i taget:

De båda hittills utgivna böckerna i serien ”Vargatider”, skrivna och formgivna av Linnea Dunér. På bilden finns också ett vykort och ett par föremål som förekommer i bok 2.

Linnea Dunér gav i december 2016 ut boken Det sjunger i isen som nu har fått sin fortsättning med Högt flyger fåglarna. Jag, som nått min största berömmelse på Emilia-böckerna, som består av så där 500 ord vardera, och alltid föredragit det relativt lilla formatet när jag skriver, är helt tagen över att dottern lyckas skriva romaner på över 400 sidor. Och eftersom de är väldigt bra och fängslande och fulla av romantik, människoöden och 1800-talsmiljöer är vi läsare förstås väldigt glada över att de är så långa!

Linneas förlags hemsida kan du läsa mer. Dess paroll är ”De små människorna, de stora känslorna” och det stämmer väl in på böckerna. Vill du veta mer hittar du Linneas författarsida här. Och böckerna kan så klart både beställas från internetbokhandlarna och köpas hos fysiska bokhandlare – om de inte finns där får du gärna be dem ta in dem!

Serien handlar om tre systrar och den första boken är tillägnad Linneas egna systrar. Den andra är dedicerad till minnet av hunden Silva.

En ovanlig barnmatsbok med ovanligt söta barn på bilderna.

Så har vi boken Mums för minigourmeter och matgladisar av Gunilla Kinn Blom, Henrietta Anefalk och Edward Blom. Min brorson tillika gudson Melchior är en av de fantastiskt söta ”fotomodellerna” i boken. Det är helt följdriktigt eftersom författarna har lärt sig laga mat för barn i samspel med sina små och boken skulle knappast ha kommit till utan Elsa och Melchior som har smakat, ätit, kladdat, plockat och druckit. Liksom Edwards och Gunillas kokböcker för vuxna är bildmaterialet väldigt fint (foto: Åsa Deleau Wiklund; formgivning: Wickholm Formavd.) Texten är allsidig, initierad och inspirerande – och kan man väl säga också lite trösterik, som när Edward skriver som ”ett svar till alla småbarnsföräldrar som bara vill slå ihjäl oss när de läser våra avancerade recept och ser alla glada fotografier: Det är jobbigt för oss också – ibland till den grad att jag bara skriker rakt ut.”

Det speciella med boken är att den så genomfört och medvetet satsar på god och hemlagad mat och på att låta babysar och småbarn få prova många olika spännande smaker. För föräldrar som inte är lika inriktade på smaksensationer kommer den kanske inte ändra hela tillvaron, men säkert ändå inspirera till en hel del goda rätter och matsmakbitar. När våra barn var små skulle man introducera ett nytt livsmedel i taget och i flera dagar efter varandra ge mosad potatis, sedan morotspuré, sedan palsternackspuré och så vidare. Här kommer i stället färgstarka, kryddade smakrika förslag som broccolipuré med ädelost, blomkålspuré med champagnevinäger och sötpotatispuré med getost och kanel! Och även om lyxsmakerna inte är nödvändiga, så är de ju helt klart mycket roligare. Dessutom inbjuder de till att hela familjen äter av dem, vilket måste vara positivt för barnets inställning till mat och måltider. Har man råd då? Tja, som det står i boken så sparar man faktiskt en hel del pengar på att laga själv jämfört med att köpa färdig burkmat.

Som om det inte räckte med alla recepten (Full English Baby Breakfast, babyccino, äppeltorsk med curry, zucchiniplättar etc. etc.) innehåller boken också intervjuer och längre texter bland annat om barnmatens kulturhistoria, barnmenyer, hur mat kan användas som ett pedagogiskt inslag på förskolor och om hur man fixar godsaker till barnkalaset helt utan tillsatt socker.

Det här är boken för alla som tycker om mat och som tycker att små barn också borde få del av det goda!

P.S. En bok av mig kommer också ges ut under hösten. Håll utkik – jag återkommer om den!

Annonser

Traditionsenligt går Världens längsta bokbord av stapeln på Drottninggatan under Stockholms Kulturfestival, närmare bestämt nu på söndag den 20 augusti. Jag kommer som vanligt stå vid Författarcentrums bord (nära Författarförbundet och Centralbadet på Drottninggatan 88) med mina böcker. Bokbordet håller på mellan 11.00 och 18.00. Själv kommer jag vara på plats den senare delen av dagen, 14.30 – 18.00. Hoppas att vi ses!

Om du på söndag nämner detta erbjudande från min hemsida får du eller ditt barn en gratis pixibok om Emilia (så långt lagret räcker).

Är du intresserad av en särskild bok får du gärna höra av dig, t.ex. genom att skriva en kommentar här eller gå in på https://www.facebook.com/anna.duner.8 och maila därifrån. Till exempel har jag ett antal inbundna Emilia-böcker på norska och danska samt många Teresia-böcker (om Emilias lillasyster) på danska, som jag bara tar med på förfrågan. Teresia-böckerna kan fås med inklistrad svensk text.

Välkommen på söndag!

Maken, 16-åringen och jag har varit en knapp vecka i London och det blev en hel del litteraturtema på resan. Tre författare alternativt litterära gestalter stod i centrum: Charles Dickens, Harry Potter och Sherlock Holmes. Två temavandringar var inbokade: Tour for Muggles och Sherlock Holmes walking tour of London. Harry Potter-världen känner vi väl alla tre, men Sherlock Holmes kunde behöva repeteras lite för att få ut så mycket som möjligt av vandringen. Dessutom hade jag bokat biljetter till utomhusteater i Regents’ Park, en uppsättning av Dickens A Tale of Two Cities. Den behövde vi också läsa innan. Här sitter vi på flygplatsen och läser – jag Sherlock Holmes-noveller, dottern A Tale of Two Cities som pocketbok och maken samma bok i mobilen.

A Tale of Two Cities utspelar sig under franska revolutionens dagar och de två städerna är London där lugn och ordning råder och Paris med revolution och upploppsstämning. Boken kom ut år 1859 men utspelar sig alltså bortåt hundra år tidigare. Naturligtvis finns där också en kärlekshistoria! Det var intressant att vi alla läste samma bok (för att sedan kunna förstå teatern) fast i olika versioner. Bland annat visade det sig att min svenska översättning (Två städer, 1969) var synnerligen medioker och hade uteslutit en hel del ur handlingen, bland annat det vackra slutet.

Vi såg pjäsen på onsdagskvällen efter att ha tillbringat dagen på London Zoo i samma park. Det var helt underbart att sitta där ute medan den blå himlen mörknade. I början såg vi ett par nattfjärilar i strålkastarljuset och någon gång kom ett flygplan eller helikopter in över scenen men oftast var man helt koncentrerad på pjäsen. En filt hade vi med oss och i pausen blev det varm choklad för två av oss, den ena spetsad med brandy.

Puffin-utgåvan från 2009.

Dottern hade fått boken redan förra sommaren även om hon inte läste den förrän nu. Att hon ville ha den var för att en person i en modern fantasyserie som hon gillar (The Infernal Devices) har just den som favoritbok. Roligt när äldre litteratur skrivs in i modernare sammanhang!

På lördagen besökte vi Charles Dickens museum på 48 Doughty Street där Dickens levde med fru och tre barn (blev så småningom tio stycken) 1837–1839. Här skrevs böckerna Oliver Twist, Pickwick-klubben och Nicholas Nickleby. Det var ett väldigt trevligt museum – dessutom billigare och utan kö till skillnad från Sherlock Holmes-museet som jag återkommer till nedan. Det hade varit intressant även om det ”bara” varit ett bevarat 1800-talshem i allmänhet, men nu kunde man också föreställa sig hur denna fantastiska berättare suttit där, haft gäster, sovit, betraktat sina barn och ägnat förmiddagarna åt att skriva. En imponerande detalj är att ingen av hans många böcker ännu har slutat att ges ut i nyutgåvor på engelska!

Entrén in till Dickens hem.

Porträtt av Charles Dickens.

Porträtt av Catherine Dickens.

Dukat bord i matsalen.

Två av böckerna som skrevs i huset.

Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes är ett annat fenomen. Här har äldre böcker (Doyle levde 1859–1930) funnit nya läsare och beundrarskaror genom nygjorda TV-serier.

Både vår mellandotter och nu yngsta dottern har milt sagt uppskattat BBC-serien Sherlock med Benedict Cumberbatch som den briljante och mycket specielle detektiven. Även jag får erkänna att den är riktigt bra, när väl den yngsta till slut fått mig att se den, och min bild av Sherlock Holmes har nog för alltid förändrats. Den som jag föreställde mig äldre, ganska stela detektiven har blivit en ung ”högfungerande sociopat” – och det fungerar alldeles utmärkt.

Fredagen blev vår Sherlock-dag. Först var det en två timmars vandring mellan olika Sherlock-servärdheter i London. Sedan tog vi lunch på puben Sherlock Holmes. Vi hade gått förbi den tidigare men när nu vår guide rekommenderade den och berättade att där fanns Sherlock-saker donerade av släktingar till Doyle gjorde vi slag i saken. Det behövde vi inte ångra – jag fick bland annat den godaste efterrätten på hela resan – varm brownie med mintglass.

Vår guide, Amber, under Sherlock-turen.

Sherlock Holmes pub på Northumberland street.

Mannen med den förvridna läppen (Sherlock Holmes-museet).

Professor Moriarty (Sherlock Holmes-museet).

Därefter styrde vi kosan mot 221 B Baker Street, enligt museet världens mest kända adress och Sherlock Holmes ”officiella” hem.

Det är symtomatiskt att museet inte är tillägnat författaren (som skrev också andra saker) utan den fiktive detektiven. Många tror att han finns, eller åtminstone har funnits, på riktigt. Om det vittnar de många brev med vädjan om hjälp som varje år kommer till adressen. En del av dessa brev finns insatta i en pärm på museet och vår guide tidigare under dagen berättade att innan museet inrättades fanns en bank på adressen. De behövde ha en person avsatt särskilt för att besvara brev till Sherlock Holmes!

Och så det bästa till sist – J. K. Rowlings Harry Potter! Det första spåret av honom stötte vi på redan i terrariet på London zoo!

Skylt som berättar att en scen ur Harry Potter filmats här och en bild på Harry och en orm.Orm i terrariet.Sedan sågs han med jämna mellanrum i bokhandlar, presentbutiker, när vi åkte förbi teatern där de ger Harry Potter and the Cursed Child och förstås under vår härliga vandring på torsdagen.

Guiden Elly ledde oss under 2 1/2 timme (som kändes som ungefär en) från den ena filminspelningsplatsen till den andra, från ställen som inspirerat Rowling till intressanta adresser. Även på väg mellan stoppen delade hon med sig av ”potteriana” och samtalade en hel del med vår dotter, såsom varande en av gruppens allra största Potter-fans.

Vår Harry Potter-guide med ”Muggle Handbook”.

Goodwin’s Court – förebilden för Knockturn Alley.

Hela Potter-serien har nyligen getts ut i ny utgåva (till 20-årsjubileet av första boken i serien) där man kan välja vilket elevhem man vill ha på omslaget!

I Waterstones bokhandel fanns såväl Harry Potter- som Sherlock Holmes-spel att köpa.

Rent allmänt är det en glädje att vara inne i engelska bokhandlar med en verklig mångfald av böcker! Och runt om på stan annonserades det inte bara om vuxenteater, utan även ett flertal barnböcker var aktuella för scenen. Gangsta Granny (Gangsterfarmor av David Walliams) ”live on stage”, Roald Dahls Fantastic Mr Fox (Den fantastiska räven) i ”Limited Summer Run”, The Gruffalo’s Child (Lill-Gruffalon av Julia Donaldson) ”live on stage”, The Wind in the Willows (Det susar i säven av Kenneth Grahame) som musikal …

Kan undra vad Enid Blyton och Lewis Carroll skulle tänka om de här versionerna …

Och en händelse som Brexit kan man ju inte försumma att parodiera i barnboksform – får jag presentera: Five on Brexit Island och Alice in Brexitland!

Var vi bodde? Jo, i stadsdelen Paddington.

Strax utanför vårt hotell fanns en liten park (Norfolk Square). Där står björnen Paddington (författare: Michael Bond) och med hans godnatt-vinkning avslutar jag min rapport. Farväl England och London för den här gången!

Paddington hälsar godnatt!

 

Från w.dahlin@gmail.com
Ämne film
Till ralph.jacobsson@sll.se
Datum 12 juli 2014

Kanske hör du av dig när den där filmen har kommit? Det kunde ju vara roligt att få se filmatiseringen.

MVH
Wera

© Anna Dunér och Karin Hintze 2016

Under perioden 3/7 till och med 12/7 publicerar jag början på Karin Hintzes och min mailroman Jag har verkligen inte tid att sitta och skriva så här om kvällarna här på bloggen. Det blir en följetong med Ralphs och Weras första mail till varandra.

Det här var det sista inlägget! Vill du läsa hela boken och se hur det går för Wera och Ralph kan den beställas från NomenAdlibris eller Bokus. (Berättelsen finns både som tryckt bok och som e-bok.)

Ett kort mail

Från w.dahlin@gmail.com
Ämne fredag morgon
Till ralph.jacobsson@sll.se
Datum 11 juli 2014

Ralph, Ralle, Raffe …

Vad spelar det för roll, så länge det är en god och deltagande människa bakom namnet, och det verkar det ju faktiskt vara i ditt fall. Det tackar jag dig för.
Du är en ganska speciell person, Ralph. Fortsätt med det!

Wera

© Anna Dunér och Karin Hintze 2016

Under perioden 3/7 till och med 12/7 publicerar jag början på Karin Hintzes och min mailroman Jag har verkligen inte tid att sitta och skriva så här om kvällarna här på bloggen. Det blir en följetong med Ralphs och Weras första mail till varandra.

Vill du läsa hela boken kan den beställas från NomenAdlibris eller Bokus. (Berättelsen finns både som tryckt bok och som e-bok.)

Tre mail

Från ralph.jacobsson@sll.se
Ämne Re: hemkommen
Till w.dahlin@gmail.com
Datum 10 juli 2014

Hej Wera!

Tack för dina vänliga hälsningar! Roligt att du till och med minns mitt utseende fast jag har ett rätt oansenligt sådant som du kanske lagt märke till. Angående min bordsplacering, saken är den att jag inte tycker om att exponera mig i onödan. Var rätt blyg  för att inte säga skygg – som ung. Men det är ju lyckligtvis rätt länge sedan …..
Boken du berättade om, Enkelstöten, finns filmatiserad tillsammans med dess uppföljare har jag upptäckt. Ingen mindre än Björn Gustavsson spelar studierektorn Jan Bertilsson. En fantastisk skådespelare enligt mitt tycke. Få kan som han gestalta det lätt misslyckade mansläkte som jag själv representerar. Jag har nyss beställt filmen på dvd via CDon. Ser fram emot att titta på denna, gärna i sällskap med dig. (Kanske köper jag även boken framledes, på antikvariat som du så klokt föreslog.)
Återkommer snart med dokumentet!

Varma sommarhälsningar
Raffe

 

Från w.dahlin@gmail.com
Ämne Re: hemkommen
Till ralph.jacobsson@sll.se
Datum 10 juli 2014

Bäste Ralph!

Nog är det lite intressant det där med hur man förändrar sig genom åren. Sälv tycker jag att jag är mycket tryggare och säkrare nu än när jag var barn eller ung vuxen. Och mycket gladare idag, än när jag till exempel var tonåring.
En annan sak är det här med att vara änka. När jag blev det kunde jag nog ha varit intresserad av att få stöd och uppvaktning, tröst och sällskap, men då höll sig såväl män som kvinnor undan, vänner likaväl som bekanta. Inte alla förvisso, men de flesta! Sorgen är så otäck, den stöter bort. Människor blir obehagliga till mods, de vet inte hur de ska bete sig. Sa jag till någon främling, som verkade intresserad, att jag var änka, så var han försvunnen inom fem röda sekunder.
Men nu, när jag närmar mig de 60, märker jag till min förvåning att det här har ändrat sig. Plötsligt rymmer ordet inte längre någon tragedi, som människor tror att de måste tassa runt kring, utan är bara ett tillstånd, ett civilstånd helt enkelt. Ett civilstånd som somliga män verkar ta som en inbjudan!
Så jag vill gärna förklara att även om jag kanske hade varit intresserad av en uppvaktare för tio, tolv år sedan, så är jag det inte nu, för jag trivs utmärkt väl med mig själv och min tillvaro.
Jag ville bara få det sagt, på tal om det ena och det andra, så att det inte föreligger några missförstånd.

När vi ändå talar klarspråk måste jag säga att ”Raffe” är det fulaste smeknamn jag någonsin hört. Hur i hela friden kan du kalla dig något sådant?!

Med uppriktiga hälsningar
Wera

 

Från ralph.jacobsson@sll.se
Ämne Re: hemkommen
Till w.dahlin@gmail
Datum 10 juli 2014

Wera!

Tack för att du delar med dig av den förlust du upplevt i samband med din mans bortgång. Även om det som jag förstår det är relativt länge sedan så vill jag ändå säga att jag är ledsen att du behövt uppleva ett sådant lidande.

Jag håller med om det sista du skrev gällande min underskrift i mitt förra mail – jag har aldrig tidigare använt det ”smeknamnet” och menar alltså inte att jag kallar mig så. Varken tidigare, nu eller i framtiden. Det var mer som ett löjligt skämt. Men risken med att skriva saker i stället för att säga dem öga mot öga är att de missförstås och får en helt annan innebörd för den som läser, än om vederbörande i stället lyssnat när någon uttalat samma ord.

Varma hälsningar
Ralph

© Anna Dunér och Karin Hintze 2016

Under perioden 3/7 till och med 12/7 publicerar jag början på Karin Hintzes och min mailroman Jag har verkligen inte tid att sitta och skriva så här om kvällarna här på bloggen. Det blir en följetong med Ralphs och Weras första mail till varandra.

Vill du läsa hela boken kan den beställas från NomenAdlibris eller Bokus. (Berättelsen finns både som tryckt bok och som e-bok.)

Efter andra mötet

Från w.dahlin@gmail.com
Ämne hemkommen
Till ralph.jacobsson@sll.se
Datum 9 juli 2014

Hej – och tack får jag väl säga! Nu ska jag nog i alla fall minnas hur du ser ut. Jag blev lite förskräckt först när jag inte såg dig inne på konditoriet. Eller inte förskräckt, snarare irriterad faktiskt. Jag befarade att du fått, som man säger, något roligare för dig. Men så satt du där allra längst in, på gården, och jag håller med dig om att det var det bästa stället, fast jag aldrig har suttit där förut. Så här i sommarvärmen och allting …
Om du slarvar bort servetten som du skrev på, så heter boken alltså Enkelstöten. Av Tomas Arvidsson. Och du kan alltså inte beställa den i en internetbokhandel utan får vända dig till ett antikvariat eller något bibliotek som inte har gallrat ut alla sina 70-talsmedier!
Det var ju synd att du glömt det där dokumentet som du nämnt flera gånger nu. Men det blir säkert bra med det, även utan att jag tittar på det.
Jag har verkligen inte tid att sitta och skriva så här om kvällarna, men det var i alla fall trevligt att göra din bekantskap.

Med vänlig hälsning

Wera Dahlin.

© Anna Dunér och Karin Hintze 2016

Under perioden 3/7 till och med 12/7 publicerar jag början på Karin Hintzes och min mailroman Jag har verkligen inte tid att sitta och skriva så här om kvällarna här på bloggen. Det blir en följetong med Ralphs och Weras första mail till varandra.

Vill du läsa hela boken kan den beställas från NomenAdlibris eller Bokus. (Berättelsen finns både som tryckt bok och som e-bok.)