Detta år har varit speciellt på många sätt. Vad gäller läsning har en del haft ovanligt svårt att koncentrera sig på böcker medan andra upplevt att de haft ovanligt mycket tid att läsa. Jag hör till den senare gruppen och upptäcker nu vid årets slut att jag läst 88 hela böcker (samt ”smakat” på ytterligare några). Det är ovanligt många för mig. Här kommer några av mina läsupplevelser.
Min lästrend 2020: Ovanligt många nya böcker, 26 av de lästa var från 2020, till exempel Sara Lövestams Handbok för språkpoliser och Moa Herngrens Svärmodern.
Trevligaste nya bekantskapen: Tack vare min mor läste jag boken Nio främlingar av den australiska författaren Liane Moriarty och blev helt förtjust! Smart, välskriven och underhållande litteratur med mycket läsglädje. Det blev ytterligare sex böcker av denna författare innan året var till ända, några på engelska och några på svenska. Ytterligare en ligger på mitt nattduksbord eftersom jag fick den i julklapp.
Trevligaste återupptagna bekantskaperna: Dels Edith Unnerstad – en gammal favorit tack vare hennes fina barnböcker. Nu upptäckte jag hennes vuxenromaner Susann, Bricken samt Sara och Lejonkringla från 1940-talet och tog även dem till mitt hjärta. Dels Solveig Olsson-Hultgren vars ungdomsböcker jag har gillat och som nu vuxenboksdebuterade med spänningsromanen Huset i skogen – inte onödigt otäck men engagerande och allmänt bra.
Bästa faktaböckerna: ADHD – från duktig flicka till utbränd kvinna av Lotta Borg Skoglund och Mörkermanifestet av Johan Eklöf – två riktigt viktiga böcker fast på helt olika sätt.
Bästa biografin: I full blom av min bror Edward Blom som finns både i tryckt form och inläst av honom själv. Givande läsning, starka åsikter, goda tankar och på köpet gemensamma barndomsminnen. Boken inspirerade mig så att även jag började skriva ner mina minnen.
Årets utmaning: Jag fick en idé på nätet och startade en utmaning bland personalen på biblioteket där jag jobbar gällande att läsa böcker av andra författare än svenska och engelskspråkiga – att bredda sin läsning kulturellt och geografiskt. Själv har jag under året hunnit med Afhagnistan, Algeriet, Australien, Egypten, Elfenbenskusten, Ghana, Indien, Irak, Iran, Israel, Kanada, Kenya, Kina, Mongoliet, Nigeria, Pakistan, Polen, Storbritannien, Sudan, Sverige, Sydafrika, Tyskland och Uganda. Alla blev inte uppskrivna på jobbet, eftersom andra hann före, men inte så illa i alla fall! Vissa var romaner, andra noveller, någon en kåserisamling, ibland bara del av en bok – men nog tycker jag att min läsning har breddats genom det.
Längsta serien: Sedan yngsta dottern var i kanske elvaårsåldern har vi då och då högläst en bok i Lotta-serien av Merri Vik (pseudonym för Ester Ringnér-Lundgren). På sluttampen ville hon inte vara med längre, hon hann rent av flytta hemifrån, men jag fortsatte läsa högt för maken. Han hade hört vissa av böckerna tidigare och jag hade läst alla, de flesta betydligt mer än en gång, men det var trevligt att ta hela serien i rätt ordning tillsammans, även om det tog sin tid. Den 30 november gick vi i mål med den allra sista delen, Liselott, Lottas dotter från 1991, del 47, och vi tyckte den var rolig och trevlig. (Så klart måste jag hålla Lotta-böckerna aktuella, om inte annat för att jag är med i styrelsen för föreningen Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren.)
Så säga vad man vill om år 2020, men det har i alla fall gett mig en hel del fina lässtunder!
Just när vinterdagjämningen infallit och vi börjar gå mot ljusare tider har jag läst en bok som på sätt och vis uppmanar oss att göra motsatsen. Det är Johan Eklöfs bok Mörkermanifestet som jag fann mycket intressant. Underrubriken lyder ”om artificiellt ljus och hotet mot en uråldrig rytm” och den handlar till stor del om det som har kommit att kallas för ljusföroreningar.
Det skulle finnas guld. Det var ett tips han fått –
