Feeds:
Inlägg
Kommentarer
Porträtt av Franz Heiß målat av Anders Zorn.
Direktör Franz Heiß 1891

Idag var min man och jag på Zorn-utställningen på Nationalmuseum i Stockholm. Den var fin och stor, imponerande och inspirerande!

Anders Zorn målade inte bara nakna kullor utan så mycket mer, bland annat ett stort antal porträtt av både vuxna, barn och djur.

I en sal överraskades jag av att känna igen namnet på de avporträtterade, inte på det sättet som jag kände igen namn på andra konstnärer, arkitekter och kungligheter utan mer som att, åh, Heißens, det är ju vänner till släkten!

De båda Zorn-oljemålningarna föreställande Franz Heiß (Frans Heiss) och hans maka Veronica är båda från 1891. På skylten under den första står det bland annat att ”Frans Heiss ingick i den grupp av bryggare som gick ihop för att stötta Zorn ekonomiskt under studietiden. Porträtten av honom och hans hustru kom till mer än ett decennium senare då Zorn nått långt i sitt konstnärskap”.

Och varför reagerade jag på namnen? Jo, bland min farmors mor Doris brev som jag sammanställt och gett ut som bok (Tänk kära föräldrar, Catholica, 2007) nämns familjen Heiß flera gånger. Jag skriver i en not på s. 33: ”Franz Paul Heiß (1838–1898) var direktör för Hamburgs bryggeriaktiebolag där Doris far Georg Sellmann var bryggmästare. Heiß var alltså Sellmanns chef och kompanjon. De två familjerna bodde, som brukligt var, i samma hus i anslutning till bryggeriet och umgicks flitigt.”

Doris hälsar ofta till ”Heißens” i sina brev och undrar hur de mår. Dessutom besöker hon dem en gång under tiden som hon skriver sina brev från Tyskland hem till Sverige. Familjen Heiß är i München och 15-åriga Doris får lämna klosterskolan för att hälsa på dem där. Hon verkar mycket nöjd med utflykten när hon berättar om den för föräldrarna den 17 juni 1888:

I München ”var rysligt roligt och Heißens voro mycket snälla. […] Ankommen till M., utan några äventyr på vägen, hämtade mig Lisen [äldsta dottern i familjen Heiß], vi gingo till hotellet och sutto där vi två och fördrevo tiden utmärkt med ömsesidigt pumpande. Snart kommo de andra hem, det blev förstås ett nytt hälsande, kyssande och frågande. På kvällen gingo vi till kungliga operan och sågo ‘Lohengrin’, det var utmärkt stiligt och musiken var obeskrivligt vacker”.

Doris låter fotografera sig: ”det var ganska dyrt, jag hoppas de bliva bra; snälla pappa vill du betala det åt farbror Heiß?”

Slutet av besöket beskrivs så här: ”Heißens har varit så snälla och stannat en dag längre än de tänkt, bara för min skull. Jag fick av tant Heiß en mycket söt arbetsväska från Marienbad. / Flickorna följde mig till tåget, jag fick nästan tårarna i ögonen då tåget for av med mig, jag tänkte att de nu fara hem och träffa er alla kära hemma och jag får det ej, men så tänkte jag också att om ett år vid den här tiden är det min tur, och därmed tröstade jag mig.”

Och så idag fick jag alltså syn på dessa ”farbror” och ”tant Heiß” som de såg ut bara tre år efter att de tog emot min farmors mor i München 1888. Känns otroligt roligt!

Porträtt föreställande Veronica Heiß målat av Anders Zorn.
Fru Veronica Heiß 1891

En koppling till Anders Zorn är dessutom detta med bryggerinäringen. Hans far Leonard Zorn (född 1831) var bayersk bryggmästare. Zorn träffade honom aldrig. Hans mor var buteljsköljerska/bryggeriarbeterska. Zorn har målat tavlor med bryggerimotiv: ”Stora bryggeriet” och ”Lilla bryggeriet”. Min farmors morfar Georg Sellman (född 1839) var bryggmästare i Sverige och härstammade från Bayern. Kanske var också han med i den grupp som stöttade Zorn under studietiden.

Nu ligger samtliga tolv kapitel av boken ”Fredrika och Natalie” (från cirka 8 år) uppe på Youtube: https://www.youtube.com/playlist?list=PLxuNkeg6qay9Q_O2wamsQHfnjbSJVsVzx

Roligt om du vill lyssna på min inspelning!

Blommande maskrosor.
”Det var ännu mycket kvar av sommarlovet. På Kolartorpsängen blommade tusen och åter tusen maskrosor. Det var vackert.”

Ny flik i bloggen

WordPress har ändrats och blivit mer svårhanterlig, tycker jag, även om jag så smått börjar lära mig det nya tänket.

Idag lyckades jag rent av lägga till en ny flik: ”Hör mig i sociala medier”.

Klickar du på den upptill på sidan (eller går via den här länken: https://annaduner.wordpress.com/hor-mig-i-sociala-medier/ ) hittar du en sammanställning av var på Youtube du kan lyssna på mig när jag läser ett par av mina böcker.

Och vem vet, det kanske kan vara roligt att göra någon gång.

Tecknad smörgås och glas med sugrör.

Nu ligger nio av tolv kapitel uppe på Youtube av min inlästa bok Fredrika och Natalie: https://www.youtube.com/playlist?list=PLxuNkeg6qay9Q_O2wamsQHfnjbSJVsVzx

Dagens kapitel heter ”Tillsammans den 23 juni”. Illustration: Erika Eklund.

De sista kapitlen blir synliga när de utspelar sig, det vill säga den 27 och 30 juni.

Ny vuxenbok på gång

Jag har skrivit kontrakt för en e-bok!

Senare under året kommer den ut på min dotters bokförlag Humle. Ska bli så roligt att denna historia blir tillgänglig och får möta sina läsare.

En gammal man går bort och hans tre vuxna barn ställs inför allt som ett dödsfall kan föra med sig – i detta fall inte bara sorg och saknad utan också en hel del ilska, tankar kring en gammal familjehemlighet, ett hotande avslöjande och behovet av att samarbeta med någon som man inte har velat träffa på många år.

Trots att 88-årige Emil dör en naturlig död hemma i sin säng får dödsfallet konsekvenser. Från honom löper rottrådar framåt och bakåt och hur olika hans barn än är måste de tillsammans få till en begravning.

Sommarföljetong

I juni kommer ni kunna höra mig läsa min bok Fredrika och Natalie.

Berättelsen passar från cirka åtta år och uppåt och gavs ursprungligen ut år 2000.

De flyttar in i samma gränd, samma dag. För Natalie är det det bästa som har hänt. För Fredrika är det en mardröm. Lite motvilligt lär de känna varandra och sommaren blir något alldeles extra.

Du hittar spellistan på youtube: https://www.youtube.com/playlist?list=PLxuNkeg6qay9Q_O2wamsQHfnjbSJVsVzx

Avsnitten läggs upp samma dag som de utspelar sig:

1/6, 6/6, 10/6, 11/6, 20/6, 23/6, 27/6 och 30/6.

Två saker

 

Bara två saker är obevekliga,

tillblivelsen och döden.

 

Allt däremellan är

– i jämförelse –

relativt.

Det kan alltid bli bättre och värre.

Det finns alltid hopp.

Det finns alltid en ny chans.

 

Bara två saker är absoluta.

I ett ögonblick blir du till.

I ett ögonblick försvinner du.

Oväntat eller förberett.

 

Det allra största går obegripligt fort,

som att trycka av och på en lampa.

En gång på,

och en gång av.

En struntsak kan avgöra

och det går aldrig att ta tillbaka.

 

Bara två saker är orubbliga,

tillblivelsen och döden.

 

© Anna Dunér 5/4 2021

Böcker i alla rum

Om uttrycket att ”Ett hem utan böcker är som en kropp utan själ” stämmer, så är vårt hem mycket själfullt.

En kollega tog upp att många inte längre har fullt med böcker hemma. ”Hur är det hos er?” frågade hon på facebook.

Stor bokhylla

Vardagsrummets romaner och novellsamlingar.

Jag svarade att vi har många böcker och tänkte på våra rejäla hyllor i vardagsrummet där skönlitteraturen står och arbetsrummet där vi har faktaböcker, handböcker, antologier, dikter och engelsk litteratur. Vad jag inte själv var helt medveten om var att vi faktiskt har böcker i vartenda rum i huset!

 

Köket: några utvalda kokböcker på listhylla.

Sex kokböcker.

Kokböcker i köket – snyggt och praktiskt.

Gången mellan tambur och vardagsrum: resten av kokböckerna i skåpet innanför två skjutdörrar.

Nedre klädkammaren: jul-bilderböcker och ”urvuxna” barnböcker från olika tider – Barndomslandet, Nalle Lufs, Skrattmaja, Emiliaböcker …

Toaletten: Damrummet hängande intill toapappret.

Bok och toapapper.

En dassbok …

Tvättstugan: instruktionsbok till tvättmaskin och torktumlare så klart!

Tamburen: Jo, till och med där – i klädskåpet ligger en bok som jag ska ge bort – ett bra ställe för sådant som ska komma ihåg att tas med.

På övervåningen då? Jo vars …

Gästrummet: Där har jag mina tyska böcker.

Hög, smal bokhylla.

Deutsche Bücher.

Dotterns rum: De flesta av hennes böcker står kvar fast hon själv flyttat ut.

Badrummet: Badrumsläsning i form av boken Tidningsankor.

Bok med anka utanpål.

Längtar efter badkaret?

Sovrummet: Pågående läsning på nattduksborden – för mig just nu Om snö och guld av Inger Edelfeldt.

Hallen ovanför trappan: Ester Ringnér-Lundgren-samlingen. Jag är med i styrelsen för detta litterära sällskap och det är förstås praktiskt att ha böckerna nära arbetsrummet.

Böcker med röda ryggar.

Ester Ringnér-Lundgren-samlingen.

Övre klädkammaren: Presentböcker som ska ges bort någon gång i framtiden.

Inte ett enda själlöst rum med andra ord – puh!

Tack till My för inspiration/idé!

P.S. Vi har böcker i förrådet också – men det var väl ingen som trodde något annat?

Läsåret 2020

Detta år har varit speciellt på många sätt. Vad gäller läsning har en del haft ovanligt svårt att koncentrera sig på böcker medan andra upplevt att de haft ovanligt mycket tid att läsa. Jag hör till den senare gruppen och upptäcker nu vid årets slut att jag läst 88 hela böcker (samt ”smakat” på ytterligare några). Det är ovanligt många för mig. Här kommer några av mina läsupplevelser.

Min lästrend 2020: Ovanligt många nya böcker, 26 av de lästa var från 2020, till exempel Sara Lövestams Handbok för språkpoliser och Moa Herngrens Svärmodern.

BokomslagTrevligaste nya bekantskapen: Tack vare min mor läste jag boken Nio främlingar av den australiska författaren Liane Moriarty och blev helt förtjust! Smart, välskriven och underhållande litteratur med mycket läsglädje. Det blev ytterligare sex böcker av denna författare innan året var till ända, några på engelska och några på svenska. Ytterligare en ligger på mitt nattduksbord eftersom jag fick den i julklapp.

Trevligaste återupptagna bekantskaperna: Dels Edith Unnerstad – en gammal favorit tack vare hennes fina barnböcker. Nu upptäckte jag hennes vuxenromaner Susann, Bricken samt Sara och Lejonkringla från 1940-talet och tog även dem till mitt hjärta. Dels Solveig Olsson-Hultgren vars ungdomsböcker jag har gillat och som nu vuxenboksdebuterade med spänningsromanen Huset i skogen – inte onödigt otäck men engagerande och allmänt bra.

Bästa faktaböckerna: ADHD – från duktig flicka till utbränd kvinna av Lotta Borg Skoglund och Mörkermanifestet av Johan Eklöf – två riktigt viktiga böcker fast på helt olika sätt.

BokomslagBästa biografin: I full blom av min bror Edward Blom som finns både i tryckt form och inläst av honom själv. Givande läsning, starka åsikter, goda tankar och på köpet gemensamma barndomsminnen. Boken inspirerade mig så att även jag började skriva ner mina minnen.

Årets utmaning: Jag fick en idé på nätet och startade en utmaning bland personalen på biblioteket där jag jobbar gällande att läsa böcker av andra författare än svenska och engelskspråkiga – att bredda sin läsning kulturellt och geografiskt. Själv har jag under året hunnit med Afhagnistan, Algeriet, Australien, Egypten, Elfenbenskusten, Ghana, Indien, Irak, Iran, Israel, Kanada, Kenya, Kina, Mongoliet, Nigeria, Pakistan, Polen, Storbritannien, Sudan, Sverige, Sydafrika, Tyskland och Uganda. Alla blev inte uppskrivna på jobbet, eftersom andra hann före, men inte så illa i alla fall! Vissa var romaner, andra noveller, någon en kåserisamling, ibland bara del av en bok – men nog tycker jag att min läsning har breddats genom det.

Längsta serien: Sedan yngsta dottern var i kanske elvaårsåldern har vi då och då högläst en bok i Lotta-serien av Merri Vik (pseudonym för Ester Ringnér-Lundgren). På sluttampen ville hon inte vara med längre, hon hann rent av flytta hemifrån, men jag fortsatte läsa högt för maken. Han hade hört vissa av böckerna tidigare och jag hade läst alla, de flesta betydligt mer än en gång, men det var trevligt att ta hela serien i rätt ordning tillsammans, även om det tog sin tid. Den 30 november gick vi i mål med den allra sista delen, Liselott, Lottas dotter från 1991, del 47, och vi tyckte den var rolig och trevlig. (Så klart måste jag hålla Lotta-böckerna aktuella, om inte annat för att jag är med i styrelsen för föreningen Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren.)

Så säga vad man vill om år 2020, men det har i alla fall gett mig en hel del fina lässtunder!

 

Mot mörkare tider

Omslag: Mörkermanifestet (solnedgång, älg, uggla, fjäril, fladdermus, stjärnor)Just när vinterdagjämningen infallit och vi börjar gå mot ljusare tider har jag läst en bok som på sätt och vis uppmanar oss att göra motsatsen. Det är Johan Eklöfs bok Mörkermanifestet som jag fann mycket intressant. Underrubriken lyder ”om artificiellt ljus och hotet mot en uråldrig rytm” och den handlar till stor del om det som har kommit att kallas för ljusföroreningar.

Våra ständigt upplysta städer och samhällen gör att det har blivit svårt att hitta djupt och sammanhängande mörker på vår jord som lyser som en discokula i universum. Detta har fler och allvarligare effekter än man skulle kunna tro. För oss människor innebär det att vi sällan ser stjärnhimlen, eller åtminstone bara en bråkdel av de stjärnor och andra himlaobjekt som vi annars skulle kunna iaktta. Ljuset på kvällar och nätter ger sömnproblem och störd dygnsrytm. Värre är det för många djur som väntar på mörkret för att finna mat och kunna para sig. Fladdermöss, insekter och fåglar berörs starkt och även större djur har problem med den upplysta natten. I förlängningen kan arter dö ut, vi mister viktiga pollinerare och hela ekosystemet rubbas.

Boken är inspirerande, tankeväckande och konkret uppmanande. Ljus har stått för utveckling och välstånd men som så mycket annat i den vägen har utvecklingen en baksida. Nu har jag lust att gå ut och ta en mörkerpromenad, sova med trädgårdens ljusslinga släckt och att vädja till de ansvariga att inte ha fasadbelysning om nätterna på kyrkor där fladdermöss förut har trivts.

Det är härligt att vakna en vintermorgon och ta det lite lugnt med ljuset! Så även om år 2020 varit ett mörkt år på ett bildligt vis, skulle vi kanske må bättre av att tillåta det mörkret i bokstavlig mening.

Eklöf påpekar att det positiva med ljusföroreningarna är att medan den globala uppvärmningen och behovet av sanering av plast och gifter är mycket svåra att genomföra, är det relativt enkelt att ta bort överflödigt ljus.

Boken mynnar ut i ”mörkermanifestet” med tio uppmaningar. En av dem är att bevara mörkret i din närhet: ”Släck ner hemma i rum där du inte befinner dig och låt trädgården få vila i mörker om natten. Se mörkrets och skuggornas nyanser framträda.”

Med detta vill jag önska mina följare en god, hoppfull och mörk jul – upplyst av lagom många skimrande ljuspunkter!