Det finns så många fantastiska författare runt om i världen som vi inte har en aning om. Inför årets tillkännagivande av nobelpriset i litteratur, när olika goda kandidater nämndes, tänkte jag en snabb tanke att de egentligen gott kunde låta ett par olika dela på det, för att beta av några stycken. Så många värda att hyllas … Och så kliver Sara Danius fram och tillkännager: Bob Dylan!
Hon säger i en intervju strax efteråt att han bland annat är ”extremt bra på att rimma”.
Ja, jag är besviken!
Och det anser jag mig kunna vara utan att vara en kännare av Bob Dylans texter.
I alla år när röster höjdes för att Astrid Lindgren borde fått nobelpriset brukade jag säga att jag inte höll med och försvara akademins agerande utifrån att det handlar om olika saker. Det finns fantastisk barnlitteratur, storartad fantasy, underbara bilderböcker, omistliga vänskapsskildringar, barnboksförfattare utan vilka vi knappt hade kunnat leva – men de har sina priser och sitt sammanhang. Inget blir bättre för att man blandar ihop och gapar över allt på en gång. Låt Svenska akademien hålla sig till vuxenlitteraturen och låt Barnboksakademien och alla som delar ut förtjänsttecken inom barnboksvärlden hålla sig till det.
Det här gäller inte längre! Redan förra året var jag tveksam (mitt bland allt jubel) när jag insåg att Aleksijevitjs böcker inte återfanns bland skönlitteraturen på biblioteket utan under politik och samhälle. Samtidigt kändes det förstås angeläget att hennes texter nådde en större läsekrets. Men att ge nobelpriset i litteratur till en rockmusiker, sångare och låtskrivare … som redan är så känd han rimligtvis kan önska! Vad ska det tjäna till?
De aderton lyfter inte längre fram litteraturen inom den kanske snäva betydelse som många av oss förväntar oss att de ska göra. Kanske vill de visa att litteraturen är till för alla? Att litteratur kan vara vad som helst – journalistik, låttexter … Att ledamöterna är moderna och folkliga? Men då finns inte begränsningen längre! Nobelpriset till Astrid Lindgren är för sent, men nästa år borde det gå till J. K. Rowling. Det vore värdigt, om priset hur som helst inte längre fyller sin funktion att bilda oss inom den smalare litteraturen.
Jag befarar att det nästa år går till en annonsskapare, en twittrare eller en bildkonstnär, men jag hoppas på (jag skulle vilja säga kräver) en barnboksförfattare!
Delar din besvikelse över Dylan, men Aleksijevitj var faktiskt inte den första icke-författaren som fick den. Winston Churchill fick det ju redan 1953! Det är den enda pristagare som jag tycker är lika ovärdig som Bob Dylan.
Jag skulle för övrigt föredra att Nobelpriset ägnades åt vuxenlitteraturen och ingenting annat. Barnlitteraturen har, precis som popen, sina egna priser.
Sant! Henrik nämnde Churchill efter att jag bloggat. Och jag håller egentligen helt med dig om vuxenlitteratur/barnlitteratur/nobelpriset. Menade snarare att ”ska de hålla på på det här viset (vilket jag alltså inte tycker att de ska), kan de ju lika gärna ta en av alla bra barnboksförfattare nästa gång!” 🙂