Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Övrig kultur’ Category

Slutscenen i föreställningen.

”Nu tröstar vi varandra och är aldrig rädda mer!” (Maria Misgeld, Theresia Billberg och Lisa Östborn i Vem ska trösta Knyttet?)

Idag hade jag glädjen att gå med två kusinbarn på åtta och knappt sex år på Musikaliska på Nybrokajen och se Vem ska trösta Knyttet? (familjekonsert med Länsmusiken). Bilderboken med samma namn av Tove Jansson är en av mina stora favoriter livet igenom och inte blir den sämre av Peter Lundblads tonsättning från 1978!

Pjäsen var 40 minuter lång och trogen originaltexten som sjöngs, samtidigt som man också lagt till en del repliker, vilket nog var bra för att fånga barnens intresse. På så sätt blev föreställningen både spännande och rolig. Budskapet om att vara ensam, rädd och osedd men förvandlas genom känslan av att behövas är förstås tidlöst.

Tack ”Teater i Haga” för en fin upplevelse!

Lördagen den 10 mars kommer musikföreställningen uppföras på Tibbleteatern i Täby.

Annonser

Read Full Post »

"Venedig & Veneto", "Luften är fri" av Sara Lövestam, "Holding Up the Universe av Jennifer Niven och "Döden i Venedig och andra berättelser" av Thomas Mann.

Nu går läslovet mot sitt slut, eller kanske snarare mot sin final i form av Allhelgonahelgen. I början av lovet var maken, yngsta dottern och jag på en lyckad resa till den otroliga staden Venedig! Böckerna till vänster hade jag med i packningen.

"I helgonens värld" (Bernadette Soubirous på utsidan.

Idag fick jag mina första exemplar av en nyutgiven bok med text av mig och bilder av Andréa Räder: I helgonens värld. Förra utgåvan kom 2003 och har varit slut ett bra tag så det är verkligen roligt med en ny, med fyra nya kapitel dessutom!

Under Italienresan påmindes jag flera gånger om boken, som då ännu befann sig på tryckeriet eller binderiet. Vi fick nämligen syn på några av de helgon som jag skriver om i boken! Mest intryck gjorde relikerna av Sankta Lucia i kyrkan San Geremia. Hela hon låg så att säga där i en glasmonter, även om det bara var de förtorkade fötterna som syntes. I övrigt hade hon klänning på sig och för ansiktet en silvermask.

 

San Geremia-kyrkan med den heliga Lucias reliker från början av 300-talet.

På tavelavdelningen i museet Correr såg vi tavlan nedan som föreställer helige Martin av Tours från 300-talet (anledningen till att vi firar Mårten Gås) där han delar sin mantel med en frysande tiggare. Och i en kyrka, som nog hette San Salvatore, fanns en vacker, nyrenoverad glasmålning av heliga Bernadette Soubirous inför jungfru Maria, alltså samma motiv som på min nya bok.

Alla tre (och sexton ytterligare helgon) kan ni läsa om i I helgonens värld!

Helige Martin av Tours från pinakoteket i Museo Correr.

Bernadette Soubirous var 14 år då hon vid upprepade tillfällen fick se en uppenbarelse av jungfru Maria. (Jämför utsidan av min nya bok.)

Read Full Post »

Traditionsenligt går Världens längsta bokbord av stapeln på Drottninggatan under Stockholms Kulturfestival, närmare bestämt nu på söndag den 20 augusti. Jag kommer som vanligt stå vid Författarcentrums bord (nära Författarförbundet och Centralbadet på Drottninggatan 88) med mina böcker. Bokbordet håller på mellan 11.00 och 18.00. Själv kommer jag vara på plats den senare delen av dagen, 14.30 – 18.00. Hoppas att vi ses!

Om du på söndag nämner detta erbjudande från min hemsida får du eller ditt barn en gratis pixibok om Emilia (så långt lagret räcker).

Är du intresserad av en särskild bok får du gärna höra av dig, t.ex. genom att skriva en kommentar här eller gå in på https://www.facebook.com/anna.duner.8 och maila därifrån. Till exempel har jag ett antal inbundna Emilia-böcker på norska och danska samt många Teresia-böcker (om Emilias lillasyster) på danska, som jag bara tar med på förfrågan. Teresia-böckerna kan fås med inklistrad svensk text.

Välkommen på söndag!

Read Full Post »

Maken, 16-åringen och jag har varit en knapp vecka i London och det blev en hel del litteraturtema på resan. Tre författare alternativt litterära gestalter stod i centrum: Charles Dickens, Harry Potter och Sherlock Holmes. Två temavandringar var inbokade: Tour for Muggles och Sherlock Holmes walking tour of London. Harry Potter-världen känner vi väl alla tre, men Sherlock Holmes kunde behöva repeteras lite för att få ut så mycket som möjligt av vandringen. Dessutom hade jag bokat biljetter till utomhusteater i Regents’ Park, en uppsättning av Dickens A Tale of Two Cities. Den behövde vi också läsa innan. Här sitter vi på flygplatsen och läser – jag Sherlock Holmes-noveller, dottern A Tale of Two Cities som pocketbok och maken samma bok i mobilen.

A Tale of Two Cities utspelar sig under franska revolutionens dagar och de två städerna är London där lugn och ordning råder och Paris med revolution och upploppsstämning. Boken kom ut år 1859 men utspelar sig alltså bortåt hundra år tidigare. Naturligtvis finns där också en kärlekshistoria! Det var intressant att vi alla läste samma bok (för att sedan kunna förstå teatern) fast i olika versioner. Bland annat visade det sig att min svenska översättning (Två städer, 1969) var synnerligen medioker och hade uteslutit en hel del ur handlingen, bland annat det vackra slutet.

Vi såg pjäsen på onsdagskvällen efter att ha tillbringat dagen på London Zoo i samma park. Det var helt underbart att sitta där ute medan den blå himlen mörknade. I början såg vi ett par nattfjärilar i strålkastarljuset och någon gång kom ett flygplan eller helikopter in över scenen men oftast var man helt koncentrerad på pjäsen. En filt hade vi med oss och i pausen blev det varm choklad för två av oss, den ena spetsad med brandy.

Puffin-utgåvan från 2009.

Dottern hade fått boken redan förra sommaren även om hon inte läste den förrän nu. Att hon ville ha den var för att en person i en modern fantasyserie som hon gillar (The Infernal Devices) har just den som favoritbok. Roligt när äldre litteratur skrivs in i modernare sammanhang!

På lördagen besökte vi Charles Dickens museum på 48 Doughty Street där Dickens levde med fru och tre barn (blev så småningom tio stycken) 1837–1839. Här skrevs böckerna Oliver Twist, Pickwick-klubben och Nicholas Nickleby. Det var ett väldigt trevligt museum – dessutom billigare och utan kö till skillnad från Sherlock Holmes-museet som jag återkommer till nedan. Det hade varit intressant även om det ”bara” varit ett bevarat 1800-talshem i allmänhet, men nu kunde man också föreställa sig hur denna fantastiska berättare suttit där, haft gäster, sovit, betraktat sina barn och ägnat förmiddagarna åt att skriva. En imponerande detalj är att ingen av hans många böcker ännu har slutat att ges ut i nyutgåvor på engelska!

Entrén in till Dickens hem.

Porträtt av Charles Dickens.

Porträtt av Catherine Dickens.

Dukat bord i matsalen.

Två av böckerna som skrevs i huset.

Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes är ett annat fenomen. Här har äldre böcker (Doyle levde 1859–1930) funnit nya läsare och beundrarskaror genom nygjorda TV-serier.

Både vår mellandotter och nu yngsta dottern har milt sagt uppskattat BBC-serien Sherlock med Benedict Cumberbatch som den briljante och mycket specielle detektiven. Även jag får erkänna att den är riktigt bra, när väl den yngsta till slut fått mig att se den, och min bild av Sherlock Holmes har nog för alltid förändrats. Den som jag föreställde mig äldre, ganska stela detektiven har blivit en ung ”högfungerande sociopat” – och det fungerar alldeles utmärkt.

Fredagen blev vår Sherlock-dag. Först var det en två timmars vandring mellan olika Sherlock-servärdheter i London. Sedan tog vi lunch på puben Sherlock Holmes. Vi hade gått förbi den tidigare men när nu vår guide rekommenderade den och berättade att där fanns Sherlock-saker donerade av släktingar till Doyle gjorde vi slag i saken. Det behövde vi inte ångra – jag fick bland annat den godaste efterrätten på hela resan – varm brownie med mintglass.

Vår guide, Amber, under Sherlock-turen.

Sherlock Holmes pub på Northumberland street.

Mannen med den förvridna läppen (Sherlock Holmes-museet).

Professor Moriarty (Sherlock Holmes-museet).

Därefter styrde vi kosan mot 221 B Baker Street, enligt museet världens mest kända adress och Sherlock Holmes ”officiella” hem.

Det är symtomatiskt att museet inte är tillägnat författaren (som skrev också andra saker) utan den fiktive detektiven. Många tror att han finns, eller åtminstone har funnits, på riktigt. Om det vittnar de många brev med vädjan om hjälp som varje år kommer till adressen. En del av dessa brev finns insatta i en pärm på museet och vår guide tidigare under dagen berättade att innan museet inrättades fanns en bank på adressen. De behövde ha en person avsatt särskilt för att besvara brev till Sherlock Holmes!

Och så det bästa till sist – J. K. Rowlings Harry Potter! Det första spåret av honom stötte vi på redan i terrariet på London zoo!

Skylt som berättar att en scen ur Harry Potter filmats här och en bild på Harry och en orm.Orm i terrariet.Sedan sågs han med jämna mellanrum i bokhandlar, presentbutiker, när vi åkte förbi teatern där de ger Harry Potter and the Cursed Child och förstås under vår härliga vandring på torsdagen.

Guiden Elly ledde oss under 2 1/2 timme (som kändes som ungefär en) från den ena filminspelningsplatsen till den andra, från ställen som inspirerat Rowling till intressanta adresser. Även på väg mellan stoppen delade hon med sig av ”potteriana” och samtalade en hel del med vår dotter, såsom varande en av gruppens allra största Potter-fans.

Vår Harry Potter-guide med ”Muggle Handbook”.

Goodwin’s Court – förebilden för Knockturn Alley.

Hela Potter-serien har nyligen getts ut i ny utgåva (till 20-årsjubileet av första boken i serien) där man kan välja vilket elevhem man vill ha på omslaget!

I Waterstones bokhandel fanns såväl Harry Potter- som Sherlock Holmes-spel att köpa.

Rent allmänt är det en glädje att vara inne i engelska bokhandlar med en verklig mångfald av böcker! Och runt om på stan annonserades det inte bara om vuxenteater, utan även ett flertal barnböcker var aktuella för scenen. Gangsta Granny (Gangsterfarmor av David Walliams) ”live on stage”, Roald Dahls Fantastic Mr Fox (Den fantastiska räven) i ”Limited Summer Run”, The Gruffalo’s Child (Lill-Gruffalon av Julia Donaldson) ”live on stage”, The Wind in the Willows (Det susar i säven av Kenneth Grahame) som musikal …

Kan undra vad Enid Blyton och Lewis Carroll skulle tänka om de här versionerna …

Och en händelse som Brexit kan man ju inte försumma att parodiera i barnboksform – får jag presentera: Five on Brexit Island och Alice in Brexitland!

Var vi bodde? Jo, i stadsdelen Paddington.

Strax utanför vårt hotell fanns en liten park (Norfolk Square). Där står björnen Paddington (författare: Michael Bond) och med hans godnatt-vinkning avslutar jag min rapport. Farväl England och London för den här gången!

Paddington hälsar godnatt!

 

Read Full Post »

Mitt i det hemska blir man så medveten om allt det goda, värdefulla och sårbara som man har. Familjen är i säkerhet! Guddottern ringer från Frankrike för att kolla att vi är okej. Jag läser namnen på facebook-vännerna som markerat sig i säkerhet och det blir som en tacksam bön för var och en av dem också, allt eftersom jag scrollar nedåt på listan.

På jobbet har vi slitit rätt hårt hela veckan – ett positivt slit för att skapa något bra, för att få en förändring att fungera. Medan någon annan la ner sitt arbete och sin möda på att sprida kaos och död … Några fattas idag i Stockholm och sorgen är tung.

Som omväxling till nyhetsrapporteringens ord får ni här en dikt av Erik Lindorm från 1920:

Brasan prasslar, och utanför
ett höstregn i lyktskenet ryker.
Han sitter lugn och från köket hör
hur hustrun står och stryker.
Nu slår det i dörren till barnens rum,
hör, vad det bullras och skrattas!
Alla ha lungor och ingen är stum
och ingen av dem fattas.
Men dagen skrider mot nattens blund
och brasan sjunker och mattas.
Snart är försvunnen den korta stund,
då ingen fattas.

/ Erik Lindorm

Read Full Post »

Den 12 januari skrev jag här på bloggen om en artikel som jag fått in i tidskriften Släkthistoria (nr 1 2017). I artikeln frågade jag mig vem Martin R., som i flera år uppvaktade min mammas faster Elsa, egentligen var. Några tidskriftsläsare tillika duktiga släktforskare tog sig an frågan och hittade en hel del.

I nummer 3 av Släkthistoria finns nu ett sammanfattande svar att läsa under rubriken ”Gåtan ‘Martin R’ löstes av läsarna”.

En tavla målad av Martin Rosén.

Ur ”Släkthistoria” 3/2017

Read Full Post »

I katolska kyrkan var dagens evangelietext (3:e i fastan) den om den samariska kvinnan som möter Jesus vid Josefs brunn (Joh 4:5-42). Det är en ovanligt lång evangelietext, innehållsrik och fantasieggande. För nio år sedan skrev jag en (opublicerad) psalmtext som bygger på just detta ställe. Så här lyder den:

 

Forsande vattenHon gick till torget varje dag.

Hon var så trött och det var svettigt.

Men vatten måste man ju ha,

så lyder mänskans hårda lag.

Hon var så van vid den där sträckan,

att bära tunga krukor hem.

Folket föraktades av andra –

och hon föraktades bland dem.

 

Ös ur, drick djupt! Du ska få källor av levande vatten.

Drick glädje och frihet och sanning och kraft.

Du får ett flöde som ger evigt liv.

 

Det var som allra hetast nu.

Hon såg en man och han var törstig –,

en rabbi, där vid Jakobs brunn,

som vände sig till traktens fru.

”Jag har en kruka, jag har skopa,

men säg hur kan du be just mig?

Jag är ju en samarisk kvinna,

så inte kan jag hjälpa dig!”

 

Ös ur, drick djupt! Du ska få källor av levande vatten.

Drick glädje och frihet och sanning och kraft.

Du får ett flöde som ger evigt liv.

 

”Tänk om du visste vad Gud ger …”,

sa han och såg i hennes ögon,

”Du skulle inte tveka då –

och om du visste vem som ber.

Jag kan ju ge levande vatten.

Då blir du aldrig törstig sen.

För jag är målet för din längtan.”

Hon hörde orden om igen:

 

Ös ur, drick djupt! Du ska få källor av levande vatten.

Drick glädje och frihet och sanning och kraft.

Du får ett flöde som ger evigt liv.

 

Han såg henne och visste om

att hon var full av fel och brister,

förklarade och svarade,

tills lärjungarna plötsligt kom.

Hon tyckte det var bäst att gå då,

men visste vem hon hade sett.

Och hon berättade för alla

om allt det som han hade gett.

 

Ös ur, drick djupt! Du ska få källor av levande vatten.

Drick glädje och frihet och sanning och kraft.

Du får ett flöde som ger evigt liv.

 

Hon gick till torget varje dag.

Hon var så glad fast det var svettigt.

Du är så älskad – älska själv!

Så lyder Herrens egen lag.

Hon var så van vid den där sträckan,

vid deras torg och Jakobs brunn,

men just där fick hon se Messias

och höra orden ur hans mun:

 

Ös ur, drick djupt! Du ska få källor av levande vatten.

Drick glädje och frihet och sanning och kraft.

Du får ett flöde som ger evigt liv. (Repeat.)

 

© Anna Dunér

Read Full Post »

Older Posts »